Första recensionen: Carolina Moon

Carolina Moon är en hyfsat ny amerikansk film som utspelar sig i södern (det är iallafall vad dom vill att vi ska tro, jag luras dock inte av deras falska, överdrivna dialekt) och är baserad på en bok med samma titel av Nora Roberts. Huvudpersonen Tory återvänder till sin hemstad (läs: hillbillyby) efter ett antal år i New York för att en gång för alla deala med dom hemska händelser hon upplevde som barn. Det är det klassiska; fadern är djupt kristen och slår henne i guds namn medan modern bara tittar på. Det speciella med Tory är att hon är clairvoyant. Vid 12 års ålder ser hon sin bästa kompis Hope bli mördad och får skulden av många eftersom hon kan återge händelseförloppet detaljerat.

Nu återvänder hon som sagt för att öppna en flashig pryttel-boutique i byn och försöka bli kvitt bilderna i huvudet. Hon får givetvis genast en kavaljer vilket inte är konstigt eftersom hon är riktigt modellsnygg, när jag tänker efter finns det gott om sådana i byn, alla tjejer verkar vara modeller! Intressant är att hon först verkligen ogillar killen för att efter att han bjudit på burgare och öl inleda ett förhållande med honom. Hopes syster Faith hatar först Tory men efter ett tag blir dom bästa vänner, fråga mig inte hur eller varför.

Tory börjar omgående se syner som tyder på att någon vakar över henne. Hennes far har sedermera suttit på kåken och rapporterar till en parole officer. En dag efter att ha sett Torys bild i tidningen överfaller han sin övervakare och besöker sin dotters nya butik, slår henne och är allmänt otrevlig och hotfull. Nu uppdagas samtidigt att Hopes mördare verkar ha slagit till vid flera tillfällen årligen på samma dag och misstankarna förs givetvis mot fadern. Han gör en sista attack mot Tory men misslyckas och blir skjuten, snor en bil och kör ihjäl sig mot en skördetröska.

Nu tror man att det var ju skönt, mördaren är död, men se det var han inte! Det visar sig vara en av Torys gamla kompisar som var förbrytaren. Man ser han i början av filmen bli retad för att han var en liten tjockis, uppenbarligen satte det sina spår. Efter en nervpirrande fajt grips han och resten lever lyckliga i alla sina dagar.

Franks betyg:
Jag ber ödmjukast om ursäkt om recensionen genomsyras av ironi och är en gnutta prosaisk Jag satt i början och funderade på om det verkligen var en riktig b-rulle eller inte. Svaret efter 30 minuter var enhälligt från alla sinnen: Ja! Klippningen suger, dialekterna ljuger, storyn har vi upplevt förut och kan förutse, skådespelarinsatserna kan ifrågasättas. Trots det såg jag ju ändå färdigt den, hur kommer det sig? Svaret är att jag dels inte hade någonting bättre för mig och mitt filmpsyke är av arten att filmmakare måste verkligen anstränga sig till det yttersta för att få mig att stänga av en rulle eller knalla ut från en bio, dels var tjejerna helt ok. Känner ni igen er i den beskrivningen så se den för guds skull, annars håll er borta eller läs boken som verkar fått bra reviews.

imdb

Andra bloggar om: clairvoyance, hemvändning, mord